All in KRÖNIKA

Krönika: Just nu behöver vi alla träna på lågaffektivt bemötande (april 2020)

Låter jag mig själv gå ner på ett förskolebarns – eller kanske till och med en tonårings – nivå. Ja då kanske det bara tar ännu längre tid innan vi kommer iväg, med den extra bieffekten att jag blir helt utmattad av all ilska som far genom kroppen. Och vem orkar promenera då. För att citera den amerikanska psykologen och läraren Ram Dass: ”I slutändan skulle jag hellre vilja vara fri och kär (in love) än att ha rätt”.

Krönika: Min dotter kommer minnas detta som en fin period - Jönköpings-Posten (mars 2020)

När jag känner mig orolig och rädd brukar jag försöka komma tillbaka till nuet och tänka på min dotter, hon som betyder mest för mig. Ärligt talat tror jag att hon kommer att minnas den här tiden som en fin period. Hon gillar inte att gå i skolan och vill helst vara hemma med mig. Och nu får hon vara det. Hon leker, läser och har olika projekt med sina gosedjur. Mycket roligare än att stå på led och få instruktioner av en lärare, tycker hon. Så jag försöker vila i det, när oron dyker fram.

Krönika: Arbetsplatser är inte anpassade efter kvinnor - Jönköpings-Posten mars 2020

Själv behöver jag arbeta i olika tempon, beroende på var i månadens hormonnivåer jag befinner mig: ibland har jag mycket energi, andra dagar vill jag helst ligga hemma och vila. För att prestera på topp behöver jag också vara i kontakt med mina känslor och min intuition. Det går inte bara köra på med logiken och hjärnan eller att använda adrenalin som bränsle, som en ”supermänniska”.Att meditera och umgås med andra kvinnor är lika viktigt för min effektivitet som att bara köra på, att tävla och vinna, allt det som anses bra i ett mansfokuserat samhälle.

Krönika: Vi har alla makten att förändra våra liv (Hallpressen 190707)

Jag har några goda vänner som är flera decennier äldre än mig och som redan har gått genom klimakteriet. De inspirerar mig ständigt med sin attityd. Det händer något magiskt med många kvinnor när de har passerat klimakteriet: de slutar bry sig lika mycket om vad folk tycker. Och då händer något fantastiskt. Plötsligt blommar de ut, lämnar otillfredsställande kärleks- eller vänskapsrelationer och bestämmer sig för att resa eller kanske flytta. De struntar i allt det som begränsade dem tidigare.

Krönika: Jag vill inte bli bitter - så jag väljer osäkerheten - Hallpressen

Jag har alltid levt mitt liv lite som jag själv vill det, inte så som det förväntas av samhället. Det var ingen SYO-konsulent som sa åt mig att satsa på att jobba som frilansskribent, försöka skriva romaner och bo utomlands. Särskilt inte med ett litet barn. Men jag är väldigt lycklig med mitt liv. Jag har nästan ingen trygghet, men jag trivs med att leva i flödet och lyssna på min intuition, och hittills har saker löst sig även om det varit nära ögat många gånger.

Krönika: Mindre ensam på café - Hallpressen 190108

Att känna sig sedd av andra människor tror jag är ett grundläggande mänskligt behov. Att känna sig delaktig, att få ens själva existens bekräftad. Och det är därför jag verkligen gillar den här utvecklingen, med alla caféer. Ibland är det inte svårare, än genom att mötas över en varm dryck för att känna sig lite mindre ensam i världen.

Krönika: Det hårda debattklimatet (Jönköpings-Posten juni 2018)

Ofta pratas det om att det politiska klimatet är hårt. Vad innebär det, egentligen, att något är hårt?

Att våga mjukna. Du vet känslan när du berörs på djupet, som en mjukhet i hjärtat – jämför den med känslan av stress och av att bita ihop när du ser en hemlös som ber om pengar. Mjukheten är omtanke, ömhet, skörhet och riktig närhet, att man tillåter sig att känna med hjärtat och inte ständigt kämpa emot med hjärnan.

Essä: Hylla Martin Luther Kings minne genom att prata om vithet – Jönköpings-Posten 180407

Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.