Krönika: Arbetsplatser är inte anpassade efter kvinnor - Jönköpings-Posten mars 2020

Läs hela texten hos Jönköpings-Posten här.

KRÖNIKAHur skulle en arbetsplats se ut om den anpassades efter kvinnors behov? Journalisten Ida Therén började arbeta på ett amerikanskt frilanskontor för kvinnor och upplevde en stor skillnad. Bland annat var rumstemperaturen högre och kollegorna uppmuntrade varandra istället för att tävla.

För ett tag sedan lyssnade jag på en podcast där de pratade om familjer som var ”moderscentrerade”. Det var gästen i programmet som berättade att hennes familj var just det. För henne innebar det att hennes välbefinnande, som mor till flera små barn, var i fokus och om mamman fick det hon behövde i form av näring, närhet och utrymme kunde familjen vara i balans. Det handlade inte om nån hunsad man där hon bar, som man säger, ”byxorna” utan det var mer ett sätt att hantera livet med småbarn där kvinnan i de flesta fall blir mer påverkad, om inte psykiskt så i alla fall fysiskt.

En undersökning häromåret satte Sverige på världstoppen för platser för kvinnor att leva. Ändå blir så otroligt många svenska kvinnor utbrända, så något kan ju absolut bli bättre. Efter många år i USA ser jag mycket positivt med svenska män som har ett helt annat utrymme och social tillåtelse att vara i kontakt med sig själva och sina känslor, än deras amerikanska motsvarigheter. Så det här är absolut ingen gnäll-krönika, utan jag vill mest fundera kring vad vi kan göra ännu bättre, för att skapa ett samhälle där vi tar hänsyn till flera olika sorters människors behov, i det här fallet mer specifikt kvinnors.

Sedan tio år arbetar jag som frilansjournalist och jag har ofta suttit på olika kaféer och skrivit. Nu har jag äntligen landat på ett frilanskontor i form av en ”klubb”, där män är välkomna som gäster, men där det i princip bara är kvinnor som är medlemmar. Det märks inte bara på hur det ser ut, med den milt rosa och aprikosfärgade sammetsinredningen i typiska ”feminina” färger och material, men också på ett rent praktiskt plan: på alla toaletter finns mensskydd, det finns duschar med hårtvätt för alla möjliga sorters hårtyper, speglar med hårfön och hårstyling-produkter. Och rumstemperaturen är lite högre än på vanliga kontor, som är anpassade efter mäns bekvämlighet (det finns forskning på det). Man kan också anlita barnpassning i ett särskilt lekrum för små barn, eftersom det finns många hemma-mammor här (det finns ju inte kommunal förskola här, men det är ett helt annat kapitel).

Tanken är att den här samlingsplatsen, som är lite som en ”klubb”, ska öka kontaktytan mellan kvinnliga frilansare och entreprenörer som kan hjälpa och uppmuntra varandra istället för att bara sitta själva och jobba. För mig funkar det verkligen. Jag känner mig trygg och möter ofta människor som är öppna för allt från karriärsråd till att bara ta en fika och känna sig sedd. Det är inte en miljö av tävlan och hierarkier, utan folk hjälps åt.

Allt det här har fått mig att fundera på hur min drömvärld skulle se ut, med slutsatsen att den skulle vara annorlunda än idag. Själv behöver jag arbeta i olika tempon, beroende på var i månadens hormonnivåer jag befinner mig: ibland har jag mycket energi, andra dagar vill jag helst ligga hemma och vila. För att prestera på topp behöver jag också vara i kontakt med mina känslor och min intuition. Det går inte bara köra på med logiken och hjärnan eller att använda adrenalin som bränsle, som en ”supermänniska”.Att meditera och umgås med andra kvinnor är lika viktigt för min effektivitet som att bara köra på, att tävla och vinna, allt det som anses bra i ett mansfokuserat samhälle, där idén om den tuffa vd:n som vaknar klockan fem på morgonen och sedan tjänar miljoner hela dagarna är ideal. Då vill jag hellre ha tid att umgås med vänner, barn och naturen. Så tror jag många kvinnor – och säkert många män också – fungerar, i alla fall många fler än som vill erkänna det, eftersom det anses fult och pinsamt i ett samhälle som bygger på prestation, materiell och världslig framgång och där det anses fint att köra på som en bulldozer med ”vinnarskalle”.

Att vilja arbeta mindre anses ofta vara något konstigt och fel, en ”kvinnofälla”, men jag köper inte riktigt det. För mig är den stora kvinnofällan att så många kvinnor blir utbrända hela tiden, ofta genom att förneka sina känslomässiga och kroppsliga behov. Och jag tycker det kan vara värt att reflektera över hur en sådan värld skulle se ut. Vad skulle du, eller kvinnan i ditt liv, behöva för att känna sig mer i balans, i en värld som inte helt är utformad efter kvinnors behov?Jag bryr mig egentligen inte om diskussionen, som ofta dyker upp i media, om män och kvinnor är likadana eller inte. Kanske är de det eller så är de det inte. Hursomhelst drömmer jag om en värld där alla kan trivas och där det finns mer än ett sätt att passa in, i arbetslivet och i hur vi planerar vårt dagliga liv. Oavsett om det beror på natur eller kultur att män och kvinnor ibland har olika behov och drömmar, så har ju alla rätt att få sina behov tillfredsställda. Med eller utan mensskydd på toan.