All in BOKRECENSION

Bokrecension av "Att omfamna ett vattenfall" i Dagens Nyheter (5 nov 2020)

Greppet påminner om Sara Stridsberg. Skillnaden är att Stridsberg hamnar i att fetischera döda och skändade kvinnor. Något hon delar med populärkulturen där motivet används som ett drivmedel för spänning. Den romantiseringen finns inte hos Therén.
”Att omfamna ett vattenfall” är en bladvändare men ingen roman man snabbt konsumerar och sedan glömmer. Therén levandegör glimrande och känsligt June genom att iscensätta den självbiografi hon aldrig skrev."
–Sara Abdollahi

Bokrecension av "Att omfamna ett vattenfall" i Jönköpings-Posten (17 nov 2020)

”Att omfamna ett vattenfall” är en kontrafaktisk historia som går djupare än de litterära förlagorna och söker ett samband mellan tjugotalets exploderande kvinnofrigörelse och vår tids kvinnoroller. June är ”det andra könet.” Vilddjuret som ska tämjas. ”Den livsfarliga kvinnan.” Den luspanka, som deklarerade: ”Hur det än går för mig kan jag alltid hitta någon som betalar för min champagne.” - Ulla Strängberg

Bokrecension: Regina Porter - Resenärerna - SvD

”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.

Bokrecension: Henrik Bromander – Shahid/Skärvor - SvD 191113

“Boken är en intelligent, känslomässigt stark och skickligt berättad påminnelse om hur vi alla bär på olika versioner av verkligheten och om hur våra öden flätar oss samman på de mest oväntade vis. Men framför allt om hur vi inte kan springa från vårt förflutna, där barndomstrauman såväl som kultur– och klassbakgrund påverkar oss långt in i vuxen ålder.”

Bokrecension: Markus Zusak – Ingenting mindre än ett mirakel – SvD 191108

Det är en välskriven roman för både unga och ”gamla” vuxna, inte minst i den, i litteratursammanhang, hett eftertraktade målgruppen unga män.

”Ingenting mindre än ett mirakel” väcker stora, existentiella frågor om att våga älska och om ödets betydelse i livet. Som Zusak skriver: “Kanske är det sant att vi inte tillåts fatta den här sortens beslut själva. Vi tror att vi gör det, men det gör vi inte.”

Bokrecension: Bungalow av Åke Edwardson - SvD (191025)

Kalles bagage är tungt: han utsätts – förutom för våldet från pappan – även för sexuellt våld av andra män vid upprepade tillfällen, både som barn och ung. Allt från läraren som lägger hans hand på sitt kön under katedern, till en våldtäkt när han är ute och liftar. 

Bungalow är en trovärdig och berörande skildring av att växa upp i en dysfunktionell miljö och där vi sedan upprepar mönstren, oavsett hur mycket vi hatar dem. Men också om det sorgliga och destruktiva i hur den negativa idén om den “tysta starka mannen” gör att män inte söker hjälp för sin ångest och barndomstrauman, utan istället vänder sig mot alkohol, tystnad och ensamhet. Eller rent av, att ta livet av sig själva eller av andra.

Bokrecension: Fisens liv (Tidskriften Ny tid, okt 2019)

Det här poetiska verket utforskar humorn i hur vi som människor är rätt tramsiga, bakom våra fasader av allvar och ”viktighet”. Nya Tesla-bilar har en funktion på den stora skärmen som styr bilen: en inbyggd digital pruttkudde, i de flesta av bilens säten. Prutthumorn, något som tycks förena oss genom alla tider. Det skulle inte förvåna mig om det fanns något liknande pruttkuddarna redan på stenåldern, typ nån kroppsdel från ett djur som de lade under hövdingens plats när den agerade uppblåst.

Bokrecension: Call me by your name - André Aciman (Svenska Dagbladet 190115)

I en tid då vi kollektivt omförhandlar vad samtycke och hälsosamma relationer är, kom fjolårets Oscarsnominerade filmatisering av André Acimans roman från 2007, "Call me by your name", helt rätt i tiden. Boken – som nu kommer ut på svenska – är full av det outtalade, blickar, längtan. Alla de där små stegen som skapar spänning och det som jag tror är nyckeln, till sex efter #metoo-frågan: intimitet. 

Bokrecension: Brev från min barndom - Emma Reyes (Svenska Dagbladet jan 2019)

När målaren Emma Reyes dog 84 år gammal 2003 var hon inte särskilt känd för den bredare publiken. Hon hade då bott länge i Europa, framför allt i Frankrike, efter att ha flytt sin fattiga barndom i Colombia, och förde ett aktivt socialt liv bland andra latinamerikanska konstnärer. Efter att ha hört henne berätta ofta otroliga historier om sin uppväxt bad kritikern Germán Arciniegas Reyes att skriva brev till honom, för att hjälpa henne att få ner allt på papper.