Bokrecension: Regina Porter - Resenärerna - SvD
Från sittstrejker och rassegregation till landets första afroamerikanska president. Regina Porters maffiga körroman ”Resenärerna” skildrar ett USA som förändrats enormt på kort tid – men där rasismen ofta har sopats under mattan i stället för att bearbetas.
Publicerad 2020-01-25
Resenärerna
Författare Regina Porter
Genre Prosa
Förlag Norstedts
Övers: Manne Svensson 380 s.
Jag sträckläser – passande nog – ”Resenärerna” under Martin Luther King-dagen. Och sugs djupt in i berättelsen där vi får följa några amerikanska familjer från 1950-talet fram till 2010. Vi möter framför allt ett antal afroamerikanska familjer i Buckner County i Georgia, samt deras barn och barnbarns vänner och kärlekspartners. De olika personerna får egna kapitel där de berättar sin historia, med sin egen röst och från sitt perspektiv. Avsnitt som mer liknar fristående noveller, än delar i ett typiskt sammanhållet roman-narrativ.
Efter att ha utsatts för ett övergrepp av en vit polisman akut-gifter sig Agnes med Vietnam-soldaten Eddie Christie och flyttar till New York
Romandebuterande Regina Porter har lång erfarenhet som pjäsförfattare och det märks i hur hon effektivt bygger upp scener med träffsäkra repliker som engagerar känslomässigt på bara några rader.
Min personliga favorit är Agnes Miller, en ung konservativt uppfostrad bisexuell tjej i Södern under medborgarrättsrörelsens tidiga dagar. Efter att ha utsatts för ett övergrepp av en vit polisman akut-gifter sig Agnes med Vietnam-soldaten Eddie Christie och flyttar till New York där hon bor tills hon som mormor och änka återkommer till hemtrakterna och möter sina barndomsvänner.
Agnes öde går som en råd tråd genom berättelsen och är ett lysande exempel på det Regina Porter gör så bra, att skildra hur svårt det kan vara att ta livsavgörande beslut. Även om vissa beslut kan verka ”fel” så förstår vi som läsare varför de tas, Porters berättelser ger oss insikt i omständigheter som politik, klass, kollektiv moral, rasism och dess värsta allierade: den internaliserade skammen. Agnes dotter Claudia gifter sig med en vit man, Rufus, och vi får lära känna även hans familj. Rufus pappa och hans nya fru, hans mamma och hans halvbror, alla får sina egna kapitel och ingen lämnas endimensionell, eller idealiserad.
Det stora, egentligen enda, problemet här är den episka romanens komplexitet, som kräver mycket av läsaren när det gäller att hålla koll på alla de olika figurerna och relationerna. Det är alltid en balansgång för författare att låta läsarna jobba själva, inte tvivla på deras intelligens, utan att bli svårbegriplig. Ibland tycker jag att Regina Porter kunde varit lite mer generös med ledtrådar till de olika relationerna och personerna - för att inte läsaren ska behöva sitta med block och penna redo under läsningen.
Samtidigt är det här en drabbande roman. De olika vardagsdramatiska livsödena flätas samman medan vi rör oss från Södern via fiskarläger på den amerikanska östkusten och vidare norr mot New York, med enstaka nedslag i Berlin kring murens fall och Los Angeles soliga Venice Beach. Trauman från Vietnamkriget och en kärlek för Shakespeare återkommer och knyter samman de olika personerna, liksom rasismen, som hela tiden svävar i bakgrunden. ”Det finns alltid ett dom”, som Eddie säger i romanen. ”Vart tionde år eller så kommer ett nytt dom. En gång i tiden var det dina [italienska] farföräldrar”.
Vi får också tillbakablickar mot slaveriet, med påminnelser om hur historiens våld påverkar än idag. Och boken visar på hur snabbt förändringen av rasismens institutionalisering i USA har gått – hur mycket som sopats under mattan, snarare än verkligen bearbetas.
”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.
Tillsammans berättar de olika rösterna i ”Resenärerna” om hur svårt och snårigt det, oavsett hudfärg och privilegier, är att vara något så enkelt som: människa.
IDA THERÉN
