Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Jag gästade podden “Vattnet går” och pratade om min graviditet, och första tiden som förälder. Och om bärande, babypottning och samsovning.
Finns där poddar finns, tex här.
Min bebis är äntligen här, efter 10 års längtan. Frisk och glad, väger 370 gram. En roman om två unga kvinnor som försöker leva sitt liv, på sina villkor. En, June Mansfield, på 1920-talet. En i nutid.
Min debutroman Att omfamna ett vattenfall (Natur o Kultur) finns i bokhandeln 17 okt.
Foto: Anna Stohr
I utställningen har man också tagit fasta på verkens visionära samklang med dagens kunskap om avancerad fysik och medvetandefilosofi. När jag pluggade ämnet på universitetet för ett decennium sen fick vi mest lära oss att ingen har en aning vad medvetandet är, eller var det är placerat. Kanske finns svaren inte i logiken, utan i det outtalat abstrakta som konsten kan erbjuda.
Närmanden utmanar nidbilden av våldsamma och kontrollerande män som bröliga och obildade snubbar med tribal-tatueringar och en fatöl i näven.
Många av oss längtar tillbaka till de få valens trygghet. Men för alla som inte passade in i den heterosexuella, vita, tillrättalagda "Vänner"-världen. Där kanske nostalgin inte känns lika påfallande.
Det är inte bara handväskor, smink eller kläder som kan bli som ”ombloggade” att de plötsligt tar slut i butikerna.
Ida Therén ser en bokläsartrend som bottnar i att Hollywoodkändisar gör läsning coolt för en bred publik.
Hur blir ett judiskt heteropar ägare av en porrbutik för homosexuella män?
Ida Theren har sett en ömsint dokumentär om familjerelationer, fördomar och om människors komplexitet, som passar även för den som aldrig skulle läsa en tidning som heter ”Handjobs”.
Låter jag mig själv gå ner på ett förskolebarns – eller kanske till och med en tonårings – nivå. Ja då kanske det bara tar ännu längre tid innan vi kommer iväg, med den extra bieffekten att jag blir helt utmattad av all ilska som far genom kroppen. Och vem orkar promenera då. För att citera den amerikanska psykologen och läraren Ram Dass: ”I slutändan skulle jag hellre vilja vara fri och kär (in love) än att ha rätt”.
“ETC bad filmkritikern Ida Therén ge en guidad tur till hur lesbiska och transpersoner tar ny plats i Hollywoods produktioner – och hur det hela började.”
– Jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt att vara ens i närheten av människor som är alkoholpåverkade.
Folk tror ofta att Camilla Hamid inte dricker bara för att hon är muslim, men hon är noga med att påpeka att det är ett beslut hon har tagit på egen hand.
När hon var liten skilde sig hennes föräldrar och mamman blev helt ensam med fyra barn, vilket gjorde barndomen svår. Pappans ohälsosamma relation till alkohol var en stor anledning till skilsmässan.
När jag känner mig orolig och rädd brukar jag försöka komma tillbaka till nuet och tänka på min dotter, hon som betyder mest för mig. Ärligt talat tror jag att hon kommer att minnas den här tiden som en fin period. Hon gillar inte att gå i skolan och vill helst vara hemma med mig. Och nu får hon vara det. Hon leker, läser och har olika projekt med sina gosedjur. Mycket roligare än att stå på led och få instruktioner av en lärare, tycker hon. Så jag försöker vila i det, när oron dyker fram.
Själv behöver jag arbeta i olika tempon, beroende på var i månadens hormonnivåer jag befinner mig: ibland har jag mycket energi, andra dagar vill jag helst ligga hemma och vila. För att prestera på topp behöver jag också vara i kontakt med mina känslor och min intuition. Det går inte bara köra på med logiken och hjärnan eller att använda adrenalin som bränsle, som en ”supermänniska”.Att meditera och umgås med andra kvinnor är lika viktigt för min effektivitet som att bara köra på, att tävla och vinna, allt det som anses bra i ett mansfokuserat samhälle.
Ända sedan hon startade sitt projekt Sober Curious får hon kontinuerligt frågor från personer om hur nykterheten kommer påverka deras relationer. Kommer jag inte längre bli inbjuden till grejer? Kommer jag förlora mina vänner?
– Du kommer att attrahera nya människor som är i linje med den du verkligen är., säger hon.
Det är fint att filmen har en bred rollbesättning där figurerna har olika ursprung, och att det finns ett mer medvetet anslag än i tidigare filmer. Tyvärr saknar båda de andra ”änglarna” riktig skärpa, udd, eller personlighet. Samspelet mellan änglarna saknar helt personkemi, vilket förtar lite den härliga ”tjejkompisar samarbetar för att fajta dumma typer”-känslan som hade kunnat lyfta filmen. Nu känns det bara som tre slumpmässiga personer som parats ihop.
”Resenärerna” bildar en praktisk och filosofisk karta kring hur våra liv påverkas av vår uppväxt — och hur olika beslut kan öppna helt olika dörrar, även om vi aldrig helt kan fly från vår bakgrund. Särskilt intressant blir det i skildringen av de svarta personerna, där förändringen är enorm – från en tid av sittstrejker och öppen rasistisk segregation till slutet av bokens tidslinje där USA har en afroamerikansk president och landet – i alla fall på pappret – inte sanktionerar rasism.
Jag fick stipendium från Författarfonden (med medel från regeringen), för min kulturjournalism.
“Boken är en intelligent, känslomässigt stark och skickligt berättad påminnelse om hur vi alla bär på olika versioner av verkligheten och om hur våra öden flätar oss samman på de mest oväntade vis. Men framför allt om hur vi inte kan springa från vårt förflutna, där barndomstrauman såväl som kultur– och klassbakgrund påverkar oss långt in i vuxen ålder.”
Det är en välskriven roman för både unga och ”gamla” vuxna, inte minst i den, i litteratursammanhang, hett eftertraktade målgruppen unga män.
”Ingenting mindre än ett mirakel” väcker stora, existentiella frågor om att våga älska och om ödets betydelse i livet. Som Zusak skriver: “Kanske är det sant att vi inte tillåts fatta den här sortens beslut själva. Vi tror att vi gör det, men det gör vi inte.”