Jag intervjuades i Svenska dagbladet om min nya bok.
All in ESSÄ
"Empatiproven” är en personlig essäsamling av den amerikanska författaren Leslie Jamison. Jamison har kallats Joan Didions och Susan Sontags barnbarn, och här finns mycket som påminner om de båda essästjärnorna: om Didions melankoliska miljöbeskrivningar och närhet till känslan, och om den intellektuella skärpan i Sontags iakttagelser.
Kvinnlig kraft har pressats tillbaka i tusentals år. Den patriarkala ordningen, den skeva, giftiga manlighet som bygger på dominans istället för omtanke och beskydd, har fått regera världen. Det är en manlighet som utgår från rädsla snarare än sann styrka. Och som skapar en kamp om vem som ska bestämma, äga relationerna, och skräck för kvinnligt inflytande. Genom historien har kvinnor som talat med egen röst hämmats och förlöjligats. Rädslan för att misstros har gjort att kvinnor har hållit tyst om otrohet, om mäns våld mot kvinnor, om sexuellt våld; om allt sådant som kan vändas mot offret och ge henne skulden.
Där hos en annan sorts kvinna än den jag var bekant med. En som pratade för högt, som drack champagne till frukost, en vars alla vänner – och exman – var bögar. En som klär ut sig, när hon ska klä upp sig, som dras till den sortens avancerade mode som brukar skrämma bort de män som älskar ”the girl next door”. En som inte behöver ”unna sig något” ibland, för livet är ett enda stort unnande.
Buddhan, den ultimata förlåtaren, porträtteras ofta med ringar kring sin gestalt. Jag tänker mig dem som kraftfält, gränser som man själv kan reglera genom att centrera sin energi. Genom att känna oss själva kan vi veta våra gränser. Då kan vi också förlåta, samtidigt som vi undviker att bli överkörda.
Håkan Hellströms låttexter är poesi för fotbollskillar som söker något mer i livet. För min pappas medelålders cd-samlarpolare. För vita innerstadsgymnasister som romantiserar antidepressiva. Och det är väl bra, att det finns. Men att kalla honom en litterär hjälte antyder att man borde läsa fler böcker.
Jag fick äran att skriva introtexten till katalogen för utställningen "Swedish Art: Now!". Om svensk samtidskonst, på Sven-Harrys konstmuseum våren 2016.