Läs mer om mig här.
All in KRÖNIKA
Där hos en annan sorts kvinna än den jag var bekant med. En som pratade för högt, som drack champagne till frukost, en vars alla vänner – och exman – var bögar. En som klär ut sig, när hon ska klä upp sig, som dras till den sortens avancerade mode som brukar skrämma bort de män som älskar ”the girl next door”. En som inte behöver ”unna sig något” ibland, för livet är ett enda stort unnande.
"Jag tänker på Bodil Malmsten och vad hon säger om författaridentiteten. Att hon inte bryr sig om att kallas författare. Istället är hon nöjd med att kallas ”en som skriver”. På samma sätt kan man tänka sig att det egentligen kvittar hur vi föreställer oss att konstnärer är, eller ska vara. När det väl kommer till kritan är attribut som frisyr och gångstil irrelevanta, även om det kanske triggar igång gallerister som vill åt ett koncept. I slutändan är en konstnär en person som skapar konst. Det räcker så."
Håkan Hellströms låttexter är poesi för fotbollskillar som söker något mer i livet. För min pappas medelålders cd-samlarpolare. För vita innerstadsgymnasister som romantiserar antidepressiva. Och det är väl bra, att det finns. Men att kalla honom en litterär hjälte antyder att man borde läsa fler böcker.
