Bokrecension: Vad ska en flicka göra - Annika Lantz (Svenska Dagbladet) 161218

Hon är känd som en av Sveriges mest orädda journalister. Men hon ägnar stor del av sin tid åt att oroa sig. I ”Vad ska en flicka göra” berättar Annika Lantz om sin cancer, sin hypokondri och hur det var att väcka rabalder genom att prata om mens i radio.

Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd

Författare Annika Lantz

En trend i bokutgivningen de senaste åren har varit kombinationen feminism och humor. Ofta är böckerna självbiografiska och underhållande samtidigt som de går lite djupare in i tankarna kring vad det innebär att vara kvinna på 2010-talet. Vi får se både svagheter och styrkor hos skribenterna, tillsammans med feministisk glöd. Några uppmärksammade exempel är Roxane Gays essäsamling ”Bad feminist”, Lena Dunhams ”Not that kind of girl”, och komikern Amy Schumers ”The girl with the lower back tattoo”. Framför allt de sistnämnda båda bygger på just personliga humoristiska reflektioner kring hur det är att växa upp som kvinna i USA. Genren verkar lukrativ: författarna fick förskott på uppåt tio miljoner. Även den brittiska journalisten Caitlin Morans två självbiografiska ”Konsten att skapa en tjej” och ”Konsten att vara kvinna” har blivit stora försäljningssuccéer.

Nu dyker Annika Lantz upp med ”Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd” i en närliggande form. I fristående kapitel undersöker Lantz hur man kan hitta en identitet som medelålders kvinna, samtidigt som man känner sig som en ung och rebellisk feminist i själen. Men hon skriver också om hur det är att gå behandlas för livshotande cancer.

Lantz berättar att hon lägger lejonparten av sin tid på att oroa sig. För miljön, världen och (hypokondriskt) för den egna hälsan. Tills hon en dag blir sjuk. Först kommer en total utmattning följd av år av återhämtning. Och sedan: cancerdiagnosen. Boken börjar hon skriva redan innan beskedet, och förloppet i realtid skapar en intressant dimension: sjukdomen finns där hela tiden, bara ordlös. En påminnelse om hur vi alla är döende, trots att vi ofta glömmer det tills döden knackar oss i tinningen.

Kontrasten mellan Annika Lantz hurtiga humor och den dödshotande sjukdomen blir effektfull – bara den ena eller andra variabeln hade dragit läsningen åt andra håll. Nu blir det aldrig sjukdomsfrosseri men heller aldrig tramsigt. ”Vad ska en flicka göra?” är nog en fin tröst för de som genomlider cancer. Men även för oss ännu förskonade är det en fascinerande djupdykning in i sjukdomens och behandlingens svarta hål.

Lantz är full av motsägelser: samtidigt som hon oroar sig inom vissa områden, är hon imponerande orädd när det kommer till annat. Boken blir också en viktig påminnelse om hur viktig föregångare hon varit som föregångsfigur för yngre feminister. Hon var till exempel en av de första som öppet pratade om mens i radio (1993) – vilket orsakade oro på redaktionen och möten med chefen. Lantz lyfter också på ett fint sätt fram kvinnorna som banat väg för henne själv, som Eva Remaeus och Eva Rydberg, ur den futtigt korta listan på roliga svenska kvinnor som fått ta plats i offentligheten.

Framför allt handlar ”Vad ska en flicka göra?” om att hitta sig själv, som medelålders människa och som kvinna. För den som gillar Lantz humor kommer boken vara ett rent nöje. Men även den som inte är helt såld på ordvitsar och klämkäcka skämt kommer ha mycket att hämta. Ibland glänser språket till och formuleringarna blir inte bara roliga, utan filosofiska och poetiska. Jag får intrycket av att det finns ännu mer sådan kärnfullhet bakom humorns trygga barrikad. Det skulle jag gärna läsa mer av. Ytterligare ett steg inåt hade förhöjt upplevelsen ytterligare, samtidigt som det finns en poäng med att hålla saker så pass lättsamma som vi ser i den här löst sammanhållna textsamlingen.

PUBLICERAT I SVENSKA DAGBLADET