”Ibland är man lessen” tvingar oss att försöka förstå oss på människor som finns mitt ibland oss. 

Kanske är lycka något så enkelt som en känsla av kontakt, med världen, universum, andra människor. Inget av det här återfinns för människorna i boken. Romanen är underhållande, men jag hade önskat mig lite tydligare inramning, nu är det väldigt fragmentariskt.