Konstrecension: Claude Cahun på Mjellby Konstmuseum

– Maskulin? Feminin? Det beror på situationen. Neutrum är det enda kön som alltid passar mig. 

Citatet tillskrivs Claude Cahun, en pionjär av queer perspektiv inom konsten och fotografiet. Hens verk visas nu på Halmstad konsthall, i den första separatutställningen i Sverige.

Ett 70-tal svartvita fotografier med androgyna, omväxlande buddhalika och teatraliskt sminkade androgryna kroppar, ofta med Cahun själv som modell. Det möter besökaren på Mjellby konstmuseum utanför Halmstad, fram till mitten av september. 

Claude Cahun föddes som Lucy Schwob i Nantes 1894, i en judisk familj med såväl ekonomiskt som kulturellt kapital. Under en tid med stor tyngd vid binära könsroller och heterosexuella familjekonstellationer valde Cahun att gå sin egen väg, mot normen. Hen började tidigt arbeta med fotografi, ofta med sig själv som subjekt, undersökande kön och identitet. Hen levde från tonåren och framåt ihop med styvsystern Marcel Moore (född Susanne Malherbe) som tros ofta stått bakom kameran på Cahuns fotografier, och båda valde att anta könsneutrala namn. Med dagens språk är det troligt att de hade definierat sig själva som queera, icke-binära eller gender-fluid, men med dåtidens blick tolkades de som ett lesbiskt par. Cahun sägs ha sagt, om sina olika gestalter i självporträtten: ”Under den här masken, en annan mask; jag kommer aldrig bli klar med att ta bort alla dessa ansikten”.

Moore och Cahun flyttade till Paris och blev aktiva i konstsammanhang, särskilt inom surrealismen med dess gränsöverskridande uttryck. De umgicks i samma miljöer som konstnärerna André Breton och Georges Bataille och filosofen Jacques Lacan. 

Moore och Cahuns kärleksrelation, queerhet och Cahuns rakade huvud provocerande många även i avantgardistiska kretsar men paret lät sig inte tystas. 1925 skrev Cahun häftet ”L’Amitié”, om hur hen såg fram emot att homosexualitet skulle ses på samma sätt som heterosexualitet. 

Som så många icke-manliga konstnärer fick Cahun ingen uppmärksamhet under sin livstid och de flesta verken visades inte offentligt. De upptäcktes av en ny publik först på 1980-talet och Cahun har fått en position som queerikon och inspiration för samtida konstnärer som arbetar mycket med självporträtt och identitetslekar, såsom Cindy Sherman. 

Efter åren i 1920-talets Paris flyttade paret till Jersey, där de blev aktiva i motståndsrörelsen under den nazistiska ockupationen. De blev aktiva antinazister och spelade spratt med nazisterna, för att visa sitt motstånd – trots faktum att Cahun var judisk vilket ytterligare höjde risken. Cahun och Moore hamnade i fängelse och dömdes till döden av nazisterna, men slapp precis undan tack vare att kriget tog slut. Cahun dog på grund av hälsoproblem bara 60 år gammal, medan Marcel Moore valde att ta livet av sig 1972, 80 år gammal.

Claude Cahun är ännu en i raden av Mjellby konstmuseums välproducerade utställningar, som är en del av att skriva om den svenska konsthistorien. Museet arbetar aktivt för att lyfta fram konstnärer som inte fått sin rättmätiga plats i konsthistorien med tidigare höjdpunkter som Lee Miller, Nell Walden och Agnes Cleve. Efter Cahun visar de den svenska konstnären och skribenten Greta Knutson Tzara (1899–1983), tidigare mest känd som fru till dadaisten Tristan Tzara.

FAKTARUTA

Claude Cahun (1894–1954) var verksam som skribent och fotograf i Paris under 1920-talet och en tidig förespråkare för feminism och queera perspektiv i konsten. Hen var också antifascistisk aktivist under den nazistiska ockupationen av Jersey. 

Separatutställningen med Cahuns verk på Mjellby konstmuseum i Halmstad är den första i Sverige. Den pågår till 15 september.

https://www.etc.se/kultur-noje/pionjar-inom-queer-konst-stalls-ut