IDA THERÉN ÄR skönlitterär författare och FRILANSSKRIBENT, BASERAD I LOS ANGELES och STOCKHOLM. MEST SKRIVER JAG OM LITTERATUR, konst och frågor som berör kvinnor och barn.

Läs mer om mig här

AFTONBLADET KULTUR: UPPFOSTRAD I TV (DEC 2011)

PUBLICERAD I AFTONBLADET KULTUR DEC 2011

I kväll sänds finalen av Värsta pojkvänsakademien, ett prima exempel på de senaste årens trend av ”uppfostrings-tv”. Människor från ”landet” med fysiskt snarare än mentalt krävande jobb läxas myndigt upp av en stockholmare med pekpinne och mastersexamen – i det här fallet en legitimerad psykolog. Vi känner igen konceptet från publiksuccéer som Du är vad du äter och Lyxfällan. Det är den postindustriella kunskapsindustrins svar på kolonialism, där ”vildarna ska tämjas”.

Den här gången är det inte konsumtionshets eller skräpmat som ska krishanteras, utan barnsliga killar som inte kan ursäkta sin fylleotrohet med att de är berömda golfspelare.

Programmet för oss till ett lyxigt franskt slott med estetik snodd från brittiska internat. Där ska ett dussintal killar i 20-årsåldern – med prefix som ”tölpen”, ”partyprissen” och ”plåstret” – under moderlig övervakning av sina känslomässigt överlägsna flickvänner förvandlas från lata grodor till självständiga prinsar.

Hela programmet bygger på kvinnors klassiska övertro på att kunna förändra sin älskade, en relationsmyt så utbredd att den blivit till ett skämt: ”I can change him.” Nej, det kan du inte. Men det hindrar inte TV3 som nu bestämt sig för att casha in på kvinnors sisyfosdröm om den perfekte pojkvännen. Det här är de kommersiella kanalernas urholkade version av UR, där moraliska plattityder blandas med vulgo-tv.

Och första programmet levererade just det, helt fullpackat med det som kallas ”bra tv”. Pojkvännerna super sig halvblinda, tafsar på de inhyrda glamourmodellerna och slänger sig i poolen klädda i rosa spetstrosor under villfarelsen att de är med i realityserien ”Sveriges skönaste kille”. Två tv-tittarfavoriter samtidigt: vi får glo på halvnakna silikonbröst och känna oss moraliskt suveräna de rödbrända killarna som ritar smiley-face på kuken.

Programmet eskalerar i ”grabbarnas” (som programledaren Sanna Bråding kallar dem) snopna miner när de efter ballongdans och uppvisning i kroppsljud inser att de i stället för några veckors utdraget poolparty är på känslomässig boot camp. Lektionerna börjar, och meningslösa lekar uppbyggda efter klassiskt dokusåpekoncept – psykologi A möter roliga timmen – ska göra pojkarna till relationsredo män.

Det som slår mig efter att ha sett några av de här uppfostringsprogrammen, är hur långt avståndet är mellan de nästan bibliska, moraliska läxorna de lär ut (vällust, frosseri och lättja ska straffas) och beteendet som faktiskt premieras i samhället, där dödssynder som girighet och högmod upphöjts till ideal. Och de flesta andra synder kommer du lätt undan med så länge du befinner dig några steg upp i samhällets alltmer pyramidsspelsliknande makttrappa.

För de ”värsta pojkvännerna” jag vet går ostraffade. Är du en skådis som gillar att slå dina tjejer och koksa får du tydligen roller i såväl skattefinansierade teaterproduktioner som Hollywoodfilmer.

Går man några steg upp är det ännu tydligare.

Är du Blood Money Bildt kan du förundersökas för människorättsbrott och samtidigt representera Sverige i världen. Och jobbar du på toppen av Wall Street, ja då finns inga gränser för vad du kan göra. Det bara småtjuvar som hamnar i finkan. Och det är de som har det sämst förspänt som läxas upp för småsynder i tv.

Ida Therén

KRÖNIKA: ARBETA HÅRT - TRÄNA HÅRT (DN PÅ STAN 13 JULI 2012)

INTERVJUAD: MÅNADENS GÖTTIS - NÖJESGUIDEN JUNI 2012