IDA THERÉN ÄR FRILANSSKRIBENT, BASERAD I NEW YORK och STOCKHOLM. MEST SKRIVER JAG OM LITTERATUR OCH KONST.

Läs mer om mig här

Krönika: Vitt privilegium (Jönköpings-Posten 170920)

Krönika: Vitt privilegium (Jönköpings-Posten 170920)

Etnicitet: vit. Det kryssade jag för på anmälningsblanketten, när jag anmälde min dotter till förskola här i New York, där jag bor framöver. Det var ovant, hudfärg och ursprung en sådan sak vi sällan pratar om på ett så öppet sätt i Sverige.

Vad innebär det att vara vit? Det är en fråga jag tror att många som liksom jag är födda med beige-rosa hudfärg sällan ställer oss. Däremot tror jag att många som inte är vita, tvingas ställa sig frågan om hur deras hudfärg påverkar livet dagligen. På grund av fördomar och rasismen, som vi vita inte ens fattar pågår, hela tiden. Genom små anmärkningar, genom blickar. Genom att vara ensam i ett rum där alla andra är vita, och ser på dig som representant för den andre. Det som den som räknas som vit sällan behöver uppleva. Och gör vi det, har vi ofta makt även i utanförskapet. Det är få platser i världen där vithet räknas som något negativt, av de med makt i samhället.

Just nu bor jag i New York, och här är stämningen relaterad till rasism på högspänn, på grund av Trumps politik där många grupper som redan har det svårt, hamnar ännu mer i kläm. Jag har bott här flera längre perioder förut, men aldrig förr har jag tänkt så mycket på vad det innebär att vara vit. Vad det är, att som det kallas här, ha vitt privilegium. Vad får jag gratis, som andra måste kämpa för.

Vad är privilegium? Häromdagen blev ett inlägg på just det ämnet, av komikern Omar Ismail viralt. Läs det.Kortfattat liknade han det vid att vara lång. Visst finns det tillfällen där det är dåligt att vara lång. Men om de bästa varorna alltid är på översta hyllan, då bör du vara medveten om att alla inte har samma chans att nå dem. Så om du kan nå, utan problem. Försök hjälpa andra.

Jag tänker på en annan bra liknelse som jag hörde för många år sedan, som fastnat. Att privilegium är att stå långt fram i en kö, men bara se dem som är framför. Och glömma, alla bakom. Varje gång jag gnäller över något i-landsproblem. Finns det många bakom mig, som slavar för att få mat för dagen. Det betyder inte att min vardagsstress inte betyder något. Bara att det är viktigt att vara medveten om, att jag mitt i stressen är privilegierad.

Att jag kanske blir trött av att sträcka mig till översta hyllan, med alla bra varor. Och det är inget fel. Men att också tänka på att jag kan nå den, från första början. Det är inte alla som kan.

PUBLICERAT I JÖNKÖPINGS-POSTEN LÄNK

Bokrecension: Johannes Klenell - Det fria ordet (Svenska Dagbladet 170909)

Bokrecension: Johannes Klenell - Det fria ordet (Svenska Dagbladet 170909)

Bokrecension: X-Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist - Svenska Dagbladet (sept 2017)

Bokrecension: X-Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist - Svenska Dagbladet (sept 2017)