All in BOKRECENSION

Bokrencension: Gud hjälpe barnet – Toni Morrison SvD 161018

Vi kan påverka världen, tycks Morrison säga. För att skapa en plats med omtanke och fungerande relationer mellan människor behöver vi bryta cyklerna av våld mot barn, och av utebliven närhet och kärlek till dem. Insikten som – för sent – kommer till Brides mor är som en sammanfattning av berättelsen: ”Vad man gör mot barn betyder något. Och de kanske aldrig glömmer.”

Bokrecension: Garth Risk Hallberg – Stad i brand SvD 161004

Men titeln skvallrar också om ett mer metaforiskt tema i boken: 1970-talets identitetskris. Femtiotalshemmafruar och ”Mad men”-tysta karlar skakades om under 68-rörelsens omförhandling av synen på kön, hudfärg och meningen med livet. Hippies tog ett steg tillbaka mot en mer naturnära tid, innan imperialismen och kapitalismen tagit ett fast grepp om världen. De längtade efter en ny tillvaro med utrymme för känsla och ande, inte bara tanke och handling.

Bokrecension – Sofi Oksanen – Norma SvD 160913

"Tyvärr är det nog så att den här boken bara är vad den verkar vara vid första genomläsning: en snygg kille med svår blick som glor på dig en i en bar. Han kan verka spännande eftersom han är så tyst. Men när det väl kommer till kritan inser du att frånvaron av substans när han öppnar munnen inte handlar om att han nått en högre nivå av medvetande. Han har bara inte så mycket att säga."

Bokrecension: Johanna Ekström – Dagbok. 1996-2002 – SvD 160906

Jag är kluven inför det här projektet. Glad för att en kvinna får publicera sin historia om Stockholms konstliv under det dynamiska 1990-talet (konstnären Annika von Hauswolff, gallerister som Christine Lund och Lars Bohman finns bland de många kulturkändisar som passerar förbi). Samtidigt öppnar det upp till diskussion: vem får tala, vems vardag är intressant? Hade den här boken publicerats om den inte innehöll kända namn, och om Ekström inte var en maktfaktor i kulturvärlden?

Recension: Bukowski – Kärleken är en hund från helvetet – Svenska Dagbladet 13 aug 2016

Vi tycks anse att vi lever i historiens mest frigjorda tid. Men vår tids sexualisering, som gör all kropp objektifierad och sexuellt laddad, separerar oss från våra naturligaste tillstånd (förenade, nakna). De finns ständigt tillgängliga: nakna kroppar i sexiga poser. Men sann, ren sexuell kraft känns avlägsen bland hårdporr, contouring, mobilskärmar och gymselfies.

Besattheten vid ytan fjärmar oss från det inre. Sex som akrobatik, inte som det det kan vara: en holistisk, inre resa. Att läsa Bukowski påminner oss om vår blinda fläck.

Feminismens ABC – Vems feminism? Juni 2016

En bok med 28 personer har inte ansvar – eller kapacitet – att representera hela den feministiska rörelsen. Men självklarheten i anslaget till ”Feminismens ABC”, som om urvalet var helt okomplicerat – och, ska vi säga – ofärgat av ens egen världsbild, sätter fingret på en viktig fråga. Vems (her)historia är det som skrivs när vi pratar om ”feminism”? Det jag antar att jag undrar är: Kan vi prata om feminism 2016, utan att ta in begrepp som intersektionalitet.

Min kompis Gunnar – Nina Hemmingsson – SvD 2 juli 2016

Efter att ha läst den här boken, där nittio procent består av gnäll och suckar av olika slag känner jag mig ändå märkligt upplyft. Det finns något subversivt i att inte vara käck och tacksam, i en panik-hurtig tid. När folk maniskt listar grönsaker (”hälsa”) och att svettas (”träning”) som sina fritidsintressen är det skönt att läsa om Gunnar. Han som gillar att dricka kaffe, kolla på kor och beklaga sig över andra serietecknare. Hellre det.

Skönhetens fatala betydelse – Amanda Filipacchi – SvD 7 juli 2016

Romanen är skriven med komisk magisk realism, och svävar ständigt mellan det absurda, surrealistiska och vardagliga, på ett skickligt vis. Det är en samtidsroman som också är en saga, där varje figur mejslas ut på ett trovärdigt och komplext vis. På det hela taget är ”Skönhetens fatala betydelse” njutningsfull sträckläsning. Den är både lättläst och intelligent, en blandning mellan finlitteratur, chick lit, saga och deckare.

 

Recension – En Gud i spillror – Kate Atkinson – SvD 30 april 2016

Bara en erfaren författare kan skriva så här avancerat på ett så ledigt vis. Det finns en nästan barnslig lust i boken, Atkinson verkar ha haft riktigt kul under skrivandets gång. Och alla möjliga får en släng av sleven – de konservativa, hippies, snobbiga tanter, Paris Hilton-liknande Londonskönheter, lata konstnärssnubbar, miljönördar och, inte minst, Atkinson själv. Genom den uppskruvat osympatiska Viola får vi intrycket av att hon ironiserar lite över sig själv, i livet som bästsäljarförfattare som aldrig riktigt får komma in i litteraturens finrum.

Bokrecension: Marguerite Duras – Kärleken – Dagens ETC 7 maj 2016

Precis som i många andra Duras-verk befinner sig huvudpersonerna vid kusten. Havet är en kuliss, som lever och spelar in i handlingen. Vågorna och åtrån vävs ihop. En kvinna, som är utstött, verkar leva på gatan. Två män rör sig omkring henne, i en triangulär form som återkommer i Marguerite Duras böcker. Ett tidigare exempel är den voyeuristiska iakttagelsen i Lol V. Steins bekännelser (1964). Böckerna har för övrigt flera gemensamma knytpunkter, som platsen där de medverkande befinner sig: S. Thala.  

Bokrecension: Hjältinnor – Kate Zambreno – SvD 160409

De aforismlika styckena (”Vi är gifta. Ett bestämt ställningstagande. En förklaring.”) är dessutom skrivna med ett musikaliskt flyt, en förförisk språklig rytm som får en att sukta efter mer. Längre penseldrag av berättande kombineras med korta, intensiva stötar. Det är både intellektuellt och punkigt, avancerat och naivt. En kantig Picasso snarare än en suggestiv akvarell. Det förtjänar att avnjutas med en penna i handen, med pauser för att låta allt sjunka in. Och framför allt, att läsas om, gång på gång. Det kommer jag att göra.

Nancy Jo Sales – American Girls – SvD 12 mars 2016

”Sociala medier förstör våra liv”, säger en av de intervjuade i ”American girls”. Men ändå, konstaterar hon, kan hon inte sluta använda dem. ”För då skulle jag inte ha något liv.” Paradoxen står i centrum för journalisten Nancy Jo Sales fascinerande nya verk, inför vilket hon under två och ett halvt år intervjuade tonårstjejer i hela USA. 

Yoko Ono- Woman power – SvD 1 mars 2016

I december 1969 spred Yoko Ono och maken John Lennon budskapet “Kriget är över” via flygblad och affischtavlor över hela Manhattan. Inställningen att fred är möjlig, om vi bara vill, och att vårt agerande spelar roll för historien har följt med sedan dess. Den är viktig även i nya boken ”Woman power”, som svenska Bakhåll ger ut som första förlag i världen.