All in RASISM

Essä: Hylla Martin Luther Kings minne genom att prata om vithet – Jönköpings-Posten 180407

Vi som är privilegierade måste börja vänja sig att inte alltid sitta i framsätet, och automatiskt få fördelar för exempelvis vår ljusare hudfärg. Att vissa får mer plats innebär också att andra måste dela med sig. Det går inte att säga att man är emot orättvisor och samtidigt förvänta sig att man ska få en bättre behandling som vit, eller att ens utseende automatiskt ska uppfattas som vackrare och ens kultur som bättre.

Krönika: Ha det så kul med rasisterna! (JP) 170618

Så, ska du till Bokmässan? Frågan dyker upp varje år. Samma känsla, varje gång. En klump i magen över att behöva träffa så många kollegor och vänner. Som kanske har kritiserat dig, eller som du känner beundran - eller avundsjuka - för.

Och, samtidigt: något pirrigt. Att något öppnar sig. Jag gillar det, av samma anledning som jag gärna åker på konstmässor, och liknande platser där folk med samma intresse från hela världen samlas. Jag antar att det är samma sak för människor inom andra branscher. Större konferenser, kongresser, festivaler.

Bokrecension: De ofria av Janne Lundström (Svenska Dagbladet) 170222

Hudfärgen blir en ständig barriär dem emellan. Inte ens mot slutet, när Beatrijs blivit friköpt är hon och Matilda på jämlikar. Rollen som slav och ägare finns kvar, som ett vidrigt minne, en vägg mellan människorna. Det blir ett straff också för de vita, privilegierade: kontakten som alla människor söker med andra människor, med världen, går inte att infria så länge det finns ett element av ägande, av ofrånkomlig makt, som ligger mellan och skaver.